 |
Text:
Professor François Joyaux
Översättning till norska: Daniel Ducrocq
Översatt från norska Helena Verghese Borg
Detta är den tredje artikeln om de första rosorna som odlades
i västeuropeiska trädgårdar.
Efter artiklarna om ”Botaniska rosor i renässansens
herbarier” och om ”Nyheter från 1500- och 1600-talen” skall
vi nu se närmare på utvecklingen under 1700-talet. |
Nyheter från 1700-talet
Mossrosorna
Det är egentligen på 1700-talet som urvalet av
odlade rosor plötsligt ökade. Utvecklingen av
sjöfarten, europeisk kolonisering och botaniska
expeditioner bidrog till införsel av en mängd
nya arter från Nordamerika och Östasien.
En av de första nyheterna under 1700-talet
har paradoxalt nog ingen anknytning till rosor
fjärran ifrån. Deras upphov (en mutation
av en centifolia) har lett till många kontroverser.
Fransmän, tyskar och engelsmän har alla
försökt påskina att de varit upphovsmän med
ensamrätt till mossrosor.
Tyskarna hänvisar till Hortus Bosianus av Elias
Peine (1699) där man kan läsa om en Rosa centifolia,
fructu muscosu som fanns i Caspar Boses
trädgård. Han var statssekreterare i Leipzig.
(1) Ändå vet man inget om när eller hur denna
mutation uppstod.
Två lärda författare har granskat saken närmare
och har dragit liknande slutsatser. C.C. Hurst
i England 1922 och G.de la Roche i Belgien
1978 förkastar inte helt den tyska versionen.
Trots det menar de två att den äldsta trovärdiga
teorin är från 1720. Vid den tidpunkten nämner
Dr. Boerhaave en Rosa rubra plena, spinosissima
pedunculo muscoso som ju är densamma
som Rosa x centifolia ’Muscosa’. (2) Phillip Miller
bekräftar i sin Gardener’s Dictionary från
1760 att den första mossrosen han observerat
växte i Boerhaaves trädgård i Leyden 1727.
|
Mossrosen ’Baron de Wassenaer’.
Foto: Helena Verghese Borg
Miller sörjde för att rosen infördes i England
samma år, även om detta kan ha skett redan treår tidigare. Men även i detta fall vet man inteom det var i Leyden mutationen uppstod eller om rosen blev introducerad i stadens botaniska
trädgård efter att ha existerat tidigare. (3)
|
Trots detta förblev mossrosorna en raritet i många år. Man får vänta fram till andra hälften av 1700-talet innan de blir allmänna iförädlarnas kataloger. Gruppen mossrosor fick sin egentliga storhet först under 1800-talet, huvudsakligen i Frankrike. Nej, 1700-talets nyheter finns bland de nordamerikanska och inte minst de kinesiska rosor som infördes i Europa. Till exempel en så välkänd ros som Rosa chinensis ’Semperflorens’ som skall ha införts i England 1792, kan ha varit odlad i Italien redan på 1500-talet, vilket en målning av den florentinske målaren Angelo Bronzino från 1529 tyder på. (4)
Rosa chinensis
Enligt historieböckerna är den första rosen, införd från Kina, en ros benämnd 1768 Rosa chinensis av Nikolaus Joseph von Jaquin (fransk stavning, reds anmärkning), direktör för trädgården i Schönbrunn. Sedan 1733 fanns denna ros bevarad i den holländske botanikern Gronovius herbarium under namnet ”Chineeshe Eglantier Roosen”. Detta tyder på att den första rosen från Kina blev införd i Europa (av holländarna?) i början av 1700-talet.
Man får vänta till slutet av samma århundrade för att inregistrera införsel av en ros som kineserna kallar ”Yue yue hong” (hong = röd och yue yue = månatlig) och som i Europa fick namnet Rosa chinensis ’Semperfl orens’ (Koehne). Historien om införseln av denna ros är väl känd. En av direktörerna i British India Company, Gilbert Slater, fick den i gåva 1792 av en av kompaniets agenter som hade hittat rosen i Calcutta tre år tidigare. Därför heter den ’Slater’s Crimson China’ i Storbritannien. Rosen var en stor nyhet på grund av sin förmåga att återblomma och även på grund av sin rent röda färg. De traditionella europeiska rosorna var purpurröda men aldrig klarröda. (5) |
Rosa chinesis sanguinea
Foto: Gunilla Uhlin-Friberg
|
Förmodligen är introduktionen av kinesiska rosor i Europa en långt mer invecklad historia.
Låt oss som exempel ta den lilla plantskola som Munstel drev i närheten av Rouen. I hans
katalog från 1772 kan man redan finna tre kinesiska rosor: ”Rosier de Chine” (rosen från
Kina), ”Rosier de Chine toujours vert” (den ständigt gröna rosen från Kina) och ”Rosier
de Chine rampant” (klätterrosen från Kina). ”Rosier de Chine” var troligtvis Rosa chinensis.
Men vilken ros var ”Rosier de Chine toujours vert”? Det kan inte handla om Rosa chinensis ’Semperflorens’ eftersom den, enligt brittiska källor, kom till Europa 20 år senare. Dessutom betyder ”ständigt grön” sempervirens och inte semperflorens.
|
’Old Blush’
En annan rosimport från Kina under 1700-talet är en gammal kultivar som kineserna kallar
”Yue Yue Fen” (fen = rosa och yue yue = månatlig). I England döptes den till ’Old Blush’
eller ’Parson’s Pink China’. Som alltid är omständigheterna kring införseln i Europa föga
kända. Kanske kom ’Old Blush’ från plantskolan Fan Ti i närheten av Kanton till Botaniska
trädgården i Haarlem i Nederländerna år 1781. Därifrån skall Joseph Banks, direktör för Kew
Garden, ha importerat plantan till England 1789. Det har också skrivits att ’Old Blush’ kan
ha införts från Kanton till England av George Staunton som reste runt i Kina med en delegation diplomater ledd av MacCartney. |
|
'Old Blush’. Foto: Anita Markusson |
Namnet ’Parson’s Pink China’ fick rosen av Parson som odlade den i Rickmansworth 1793. Samma år började plantskolan Colville i England föröka den och därmed blir teorin om att den infördes av Staunton mindre trovärdig. MacCartneyoch hans delegation lämnade nämligen Kina 1792 och man kan knappast föreställa sig att rosen hann odlas och förökas till försäljning redan 1793.
’Old Blush’ är livskraftig och
lätt att sticklingsföröka. Under
1800-talet var den en av
de rosor som hade störst betydelse
för förädlingen av nya
sorter.
Bland kinesiska rosor ntroducerade
i Europa under slutet
av 1700-talet bör man även
nämna Rosa bracteata, Wendl. -
den MacCartney-ros som den
engelska delegationen tog
med sig hem från Kina (1793-94). Men den rosen fick ingen
avkomma lämplig för odling i
våra trädgårdar. |
Noter
(1) Jäger (A), Rosenlexicon, Leipzizg 1936. Nytryck av
Zentralantiquariat der Deutschen Demokratischen
Republik, Leipzig, 1960
(2) Andra utgåvan av listan över plantor odlade i den
botaniska trädgården i Leyden.
(3) Miller är inte alltid att lita på. Han skriver t.ex. att
både den ”gula rosen” och ”rosen från Österrike”
kommer från Amerika och introducerats från
Kanada av fransmän (i den franska utgåvan av
Gardener’s Dictionary, Paris, Guillot 1785).
Dessutom skriver han att mossrosen är en Rosa gallica
offi cinalis muscosa.
(4) I Allen Patersons The History of Roses, London,
Collins 1983. I detta sammanhang bör nämnas att “Rosen från Kina” även kallades “Rosen från Sienna”
– staden eller färgen?
(5) Rosen beskrivs första gången i Botanical Magazine
december 1794 av William Curtis. |
|
|
