Ryska rosor – okända skatter
En träff med Torneåstads trädgårdsmästare |
Text: Merja Pikkuaho
Foto: Axel Kroschel
|
Raimo Lindkvist, Torneåstads trädgårdsmästare,
har arbetat med växter sedan 19 9. Han ansvarar
både för stadens parker och planteringar
och för stadens Arboretum, där vårt samtal tog
plats en kulen september-eftermiddag.
Arboretet i Torneå är stadens stolthet och kan
skryta med över 2 00 arter av perenner, träd
och buskar. Många av buskarna är rosor och
många av rosorna är sorter som har sitt ursprung
i norra Ryssland. Områden som Apatiti,
Murmansk, Kirovsk och Karelen är ställen som
Raimo talar med värme om. |
- Vilka samlingar, säger han, och väldigt få
”ickeryssar” har sett dem alla!
Raimo har under sina resor till Ryssland hittat
många och intressanta rossorter som han
nu arbetar med här hemma, tar sticklingar och
vidareförädlar.
- Det tar sådan tid, säger Raimo, innan man
vet om en sort är något att ha, om den verkligen
är lämplig att odlas här i norr eller om den
är vacker nog.
Han berättar att han tagit med sig ca 80 sorter,
mest rugosarosor. Alla växer i Arboretum
i dag och flera av dem är sent blommande och
mycket tåliga och friska.
Raimo säger att det egentligen är svårt att exakt
veta vad vi har för sorter; vi vet ju inget om deras
ursprung, säger han, men man har berättat
för mig att Rosa x rugotida (rugosa x nitida) lär
finnas med. Även Rosa majalis och Rosa acicularis
kan finnas i de ryska sorternas gener.
|

En av de ryska rugosahybriderna, ’Martta’
|
Raimo säger också att det ledsamt nog är få
odlare i Finland som är intresserade av att arbeta
med rosor från öst, vilket han tycker är
mycket märkligt med tanke på vad som finns
där borta.
- Där har vi sorter, säger han, som garanterat klarar vårt kalla klimat, blommar rikligt, är friska och kräver mycket lite omvårdnad. Det borde verkligen göras något åt det.
Tillsammans med en lokal plantskola försöker han göra sin del genom att ta sticklingar av sina exemplar och odla dem i Arboretum. Det finns faktiskt flera av dem att köpa på Tornedalens plantskola, som finns i Arpela ca 20 km norrut från Haparanda/Torneå.
- Ser ni namn som Rosa rugosa ’Irina’ eller ’Oksana’ så är det just de sorter som jag tagit med mig, säger Raimo.
|
På frågan vilka andra rossorter han rekommenderar för oss här i zon VI och VII, säger han att de olika rugosarosorna alltid är säkra kort. ’Defender’ förstås och ’Therese Bugnet’ är hans - favoriter. Rosa mariae, en karelsk sort som på finska kallas för Österns skogsros, är också en bra sort att odla här uppe, säger han. De kanadensiska sorterna, som nu kommit in även hos oss, kommenterar han däremot med att säga att de inte går så bra här. De kan väl överleva några säsonger men det blir inte något av dem på längre sikt, de tål inte vårt klimat. Det är lönlöst tycker han.
|

’Valentina’ är en annan rysk ros
|
Raimo talar också varmt om sorten som kallas för Rosa pimpinellifolia ’Nils’ och som han funnit i Haparanda på en tomt för några år sedan. En härdig och vacker vit ros, en mycket
bättre sort än t.ex. R .beggeriana (’Polstjärnan’) som inte riktigt klarar sig här, trots att den i
böcker klassas som en ros för zon VII. ’Nils’ blir inte riktigt så hög men har ett bättre växtsätt och en vacker och riklig blomning. - Den säljs nog bara i Tornedalens plantskola
vad jag vet, säger Raimo.
Vårt samtal fortsätter om växter från Ryssland
och Raimo berättar att det i Kirovsk-området
finns en botanisk trädgård som är enorm och
innehåller ofantliga mängder av växtmaterial.
Besökare får sällan se det mest intressanta, ofta
vallas man bara mellan stora perennrabatter
som inte alltid är det man vill se.
Men bakom
alla dessa planteringar finns det ett skogsområde
som har exempelvis gula rododendronsorter
som klarar 0 graders kyla och som i naturen
växer i bergiga skogsgläntor, helt makalöst! De är lägre än de sorter som säljs här men härdiga. Att få ett exemplar eller två vore drömmen.
|
|
Raimo säger att det finns sådana växtskatter där
borta. Tyvärr finns det också dödsdömda trädgårdar
med rariteter som håller på att försvinna
p.g.a. penningbrist. Vi borde starta samarbete
med dem för att ta vara på de härdiga växter
som ryssarna lyckats ta fram eller som växer naturligt där. Härdiga äppelsorter som vi kämpar
med att få fram här - de finns redan där och de
ger god frukt. Nog är det synd att vi inte tittar
mer österut när det gäller växter.
|
|
|