’De la Grifferaie’ – älskad eller ratad ros
|
Text och foto Helena Verghese Borg
|
Smaken liksom baken är delad, sägs det och det
gäller i hög grad även rosor.
Det var visst Graham Thomas som tyckte att
lilla, söta myskroshybriden ’Trier’ inte är värd
en plats i trädgården, och jag läser nu i Peter
Beales Classic Roses att ’De la Grifferaie’ är
”of little garden value” - saknar hortikulturellt
värde.
Hos mig finns det få rosor som drar blickarna till sig som just ’De la Grifferaie’. Folk t.o.m. stannar bilarna för att fråga:”Vad ÄR det där för en ros? Var får man tag i den?” Och visst är det en fantastisk syn när hon blommar med hundratals chockrosa, stora blommor i klasar. En ros med eller utan trädgårdsvärde? Döm själva! |
’De la Grifferaie’ är framtagen av Vibert 1845
och förmodas vara en hybrid mellan Rosa multiflora och en ros ur gallicagruppen. La Grifferaie
var en egendom i närheten av Viberts platskola.
Rosen har tidigare använts mycket som
okulerings-underlag – ett faktum som kanske
fått de stora rosexperterna att rynka på näsan åt rosen.
Växtsättet är kraftigt med långa, nästan tagglösa
skott som gör rosen utmärkt som klätterros.
Bladen är, hos mig åtminstone, friska och
ganska ljust gröna. Jag har låtit mitt exemplar
växa som buske och det gör att grenverket böjer
sig vackert mot marken, i synnerhet under
blomningen. Höjden är därmed något över 1,5
m men bredden gott och väl 2 m. Som klättrare
når ’De la Grifferaie’ närmare 3 m åtminstone
i zon 1- 3.
Blomningen pågår från midsommar till mitten
av juli, normala år. Blommorna är löst fyllda,
ca 8 cm i diameter och doftar medelstarkt och
fint. Färgen är uppseendeväckande, i nyutslaget
stadium lysande karmin/cerise som bleknar
– beroende på väder – till rosa eller nästan vitt.
Eftersom alla knoppar inte slår ut samtidigt är
blomfärgen i klasarna synnerligen variabel, vilket
gör att helhetsintrycket är mycket attraktivt.
En annan ros med liknande egenskap är
’Ghislaine de Feligonde’.
|
’De la Grifferaie’ – älskad eller ratad ros
Text och foto: Helena Verghese Borg
|
Den lysande, kraftiga färgen faller inte alla i
smaken (Peter Beales kanske hör till den kategorin) och det måste sägas att rosen dominerar
sin omgivning. Därför är det bäst att låta ’De la
Grifferaie’ ståta i eget majestät. I min trädgård
står den bredvid mossrosen ’Jeanne de Montfort’
med blommor i en delikat, ljusrosa färg. I
vår skall jag flytta stackars ’Jeanne’ som
gör sitt bästa för att hävda sig men fått se sig
totalt besegrad av ’De la Grifferaie’. Hon bara
syns inte hur vacker hon än är.
Härdigheten är mycket god här i zon 3 och rosen
rekommenderas upp till zon 4. Mitt exemplar
växer på egen rot (inköpt från Roskraft år
2000) men några rotskott har inte bildats.
Enligt Rolf Ginstmark är ’De la Grifferaie’ lätt
att sticklingsföröka. En ros med många fördelar
men få nackdelar! |
|
|
