|
|
Den bulgariska oljerosen, ’Trigintipetala’ eller ’Kazanlik’.
Foto: Gunilla Uhlin Friberg |
Text och foto: Martin Ragnar där ej annat anges |
Det finns ett land som gjort rosenodling till något mer än en betraktelse av prunkande skönhet. Ett land där man inte nöjer sig med att se en daggdroppe bryta morgonljusets strålar
där den vilar på ett rosafärgat kronblad till en ljuv ros. Ett land där man kring rosen under flera hundra år byggt upp en industri. Ett land där istället för sladdriga havren, inåtvända veten,
kvalmiga raps och spretiga klöver det är nyutsprungna rosor som böljar över fält och åkrar så långt ögonen räcker. För en person med rosenpassion är det helt visst ett paradis. Var paradiset ligger? I Bulgarien så klart!
Själv har jag tills nyligen haft en avspänd och alldaglig
relation till rosor som ömsint betraktare på avstånd, men med flickvän från Bulgarien ändrades mitt förhållande radikalt under förra sommaren då vi färdades genom hennes land. Och särskilt var det besöket i staden Kazanlak i centrala Bulgarien som etsade sig fast i mitt minne. Staden som har omkring
70 000 invånare, är centralt belägen i landet just söder om Balkanbergen, som klyver Bulgarien mitt itu i en nordlig och en sydlig halva. Med en historia som sträcker sig drygt 2 5 00 år tillbaka i tiden är Kazanlak ett spännande resmål känt för sina rosor och för sina gamla gravar, och tack vare de senare också upptagen på UNESCO:s världsarvslista.
Bördig från Gotland kan jag inte låta bli att notera att det låter som en beskrivning av Visby – också en stad på UNESCO:s världsarvslista och känd för sina rosor och ruiner.
I Kazanlak är det gravar från den trakiska kulturen som påträffats och som genom sin kompletthet, sin framstående kultur och sina fantastiska guldskatter imponerar besökaren. Och så var det då rosorna, som jag måste erkänna slår de gotländska rosorna i såväl antal som prakt och användbarhet och det med hästlängder.
|
Mellan Frankrike och Indien
Det var framväxten av den franska parfymindustrin på 1600-talet som lade grunden för en efterfrågan på rosenolja och det var i Bulgarien man förfinade konsten och byggde upp en hel industrigren kring rosorna. Man samlade alltså kronbladen i stora korgar och destillerade av den underbara rosenoljan som sedan användes till parfym. Och så gör man i princip än idag. Skörden är en hektisk tid och varar omkring en månad från den 20 maj till den 20 juni.
De milsvida rosenfälten befolkas i gryningen vid fem på morgonen av otaliga människor som för hand samlar de sköra rosenbladen i stora spånkorgar och ömt bär dem till uppsamlingsplatser för vidare transport till destillations-verken. Skörden pågår fram till nio–tio på förmiddagen. Det traditionella receptet för rosenoljedestillationen är att man till 15 kg rosenblad tager 60 l vatten – och så är det bara att sätta igång! Jo, det är så klart att det tar en stund att plocka 15 kg rosenblad. För att framställa 1 kg rosenolja krävs det 3 000 kg rosenblad, eller annorlunda uttryckt går det åt omkring 1 000 rosenblad för att framställa 1 g rosenolja.Så kostar den färdiga produkten också därefter – omkring 4 000 USD är priset 1 kg rosenolja betingar på världsmarknaden, men för den högkvalitativa bulgariska produkten kan priset vara närmare 6 000 USD.
Så kostar den färdiga produkten också därefter – omkring 4 000 USD är priset 1 kg rosenolja betingar på världsmarknaden, men för den högkvalitativa bulgariska produkten kan priset vara närmare 6 000 USD.
Det lär visst också numera finnas syntetiska sätt att framställa rosenolja, men dessa lämnar vi därhän i denna framställning där det är rosen som står i centrum. Sedan 1720-talet är rosenoljan tack vare sin oöverträffade lukt en huvudingrediens i den mesta av världens parfymer.
|
Traditionell utrustning för rosenoljedestillation, här förevisad på Rosenoljemuseet
i Kazanlak.
Behållare med den dyrbara vätskan
|
Det är inte vilken ros som helst man använder i rosenoljeindustrin, utan det skall vara Rosa damascena. Och om det var fransmännen som lade den kommersiella grunden till den bulgariska rosenoljeindustrin så var det från Indien via Persien som råvaran invandrade. Men det var bulgarerna som utvecklade den ädla konsten där franska drömmar och indiska realiteter möttes och vävdes till drömmar av kostbaraste silke.
Även om rosenoljeindustrins huvudort är Kazanlak så finns industrin representerade på ett flertal orter i centrala Bulgarien; Kaisura, Rozino, Sopot, Karlovo, Streltja, Krasnovo, Chisar, Banja, Kalofer och Pavel banja. I norra utkanten av Kazanlak finns idag ett forskningsinstitut för rosenoljeindustrin grundat 1907 och här är också ett förnämligt museum inrymt sedan 1967. Där visas destillationsutrustning och produkter från sekel av produktion och där säljs så klart allt du kan drömma om! Den rena rosenoljan säljs i behållare rymmande från 1 g till 1 kg. Och vill man lära om rosenoljeindustrin, dess historia och teknologi så är studier i bulgariska en mycket viktig början. För här är det bulgarisk kunskap som är världsledande och mycket är författat på detta klassiska språk, såsom Kosjo Zarevs utsökta bok som i svensk direktöversättning heter ”Den bulgariska rosenoljeindustrins historia”, utgiven 1996.
|
Det bulgariska rosenoljeinstitutet i
Kazanlak, grundat år 1907 |
Någon dagsaktuell uppgift om produktionsvolymen i landet har inte stått att finna, men så mycket kan i alla fall sägas som att det rör sig om flera tusentals hektar rosenodlingar och att man årligen framställer rosenolja i tonskala. Hur många rosenblad det åtgår till detta vågar jag knappt ens tänka på! |
Rosor på huden och i maten!
Även om det är rosenoljan som står i centrum för allas ansträngningar så är det ingalunda den enda produkt som rosenoljeindustrin ger upphov till. Man passar naturligtvis också på att göra saker med biprodukterna. Bland dessa märks rosenvatten som säkerligen mer än en kvinnlig läsare av denna artikel baddat sitt ansikte med i hopp om lika evig skönhet som den, den nyutsprungna rosen lovar. På senare år har vi med det indiska kökets inträde på bred front i svenska hem också sett rosenvatten komma till användning i matlagningen. Men i Bulgarien finns också många andra fantasieggande användningsområden.
|
Här kan man köpa rosensnaps, rosenlikör, rosensaft, rosentvål, rosenparfym, rosencrème, rosenshampoo, rosenljus, rosenmarmelad, rosensylt, rosenkex – och rosenelixir! Ja, frågan är om man inte helt kan övergå till ett kosthåll baserat på rosor. Medan den svenska boken ”Rosor i maten” tycks tala om ett sådant kosthåll handlar det där mer om rosor för dekoration, men i Bulgarien är alltså rosenkosthållet redan uppfunnet. Och det smakar alldeles utmärkt! Lite gräddglass med rosenmarmelad är ingen dålig kombination, eller varför inte låta svensk ostkaka möta bulgarisk rosenelixir i en kärlek som blir lika ömsesidigt som bestående. Och att smutta på mörkrosa bulgarisk rosenlikör efter en festmåltid är i sanning en exklusiv lyx som får det mesta att blekna vid en jämförelse.
Rosenmarmelad finns i en svensk tillverkning av tveksam kvalitet och importeras ibland också från Turkiet. Men det är den bulgarisktillverkade produkten som väcker hjärtat till liv och än så länge finns varken den eller rosenlikören i svenska butiker. Men en dröm finns hos mig att bereda oss i detta nordliga land den ynnesten framöver genom att inleda import.
Den första helgen i juni varje år alltsedan 1903 (!) är det förresten rosenfestival i Kazanlak och då vallfärdar bulgarer och rosenälskare dit för att kröna en rosendrottning, för att uppleva bulgarisk kultur när den är som bäst – och så klart för att njuta av rosor med alla sinnen. Det är dit jag tycker att just Du skall åka för att få en första bulgarisk rosendröm!
Källor
Berg, Håkan; Enbågen, Ola; Wiberg, Totte; ”Rosor i maten”, Warne förlag, Sävedalen 2004
Zarev, Kosjo; ”Istorija na Bulgarskoto rozoproizvodstvo”, Vion, Plovdiv 1996
|
|
|
|
