| |
Den gamla ytan med träd och buskar bakom Palmhuset, samt rabatterna framför Direktörsvillan; nedan samma vy
fotograferad ett sekel tidigare (not 1)
|
Text Henny Johansson och foto där inget annat anges
|
Många besökare har blivit förskräckta när de har besökt Trädgårdsföreningen i Göteborg det senaste året. Diskussionerna i form av personliga insändare har gått heta i den lokala/regionala pressen, Göteborgs Posten, när det gäller för ögat synbara och pågående förändringar. Det har talats och skrivits både för och emot, om organisation och innehåll i parken, nivå på inträde under innevarande säsong m.m. Men vad händer egentligen?
Trädgårdsutställningen, som man arbetar med, omfattar nya trädgårdsanläggningar i bl.a. Trädgårdsföreningen i Göteborg och i Göteborgs botaniska trädgård. Också på Liseberg kommer nya trädgårdsytor att skapas. För många kanske Liseberg endast är en nöjespark, men för ett stort antal göteborgare representerar den även en av stadens vackraste parker, speciellt under våren, med vårblommande vårlökar. Projektet heter ”Göteborgs Lustgårdar 2008” och kommunansvariga är inspirerade av ”Hedens Lustgårdar” från 2000 då en tillfällig och internationellt uppmärksammad trädgårdsutställning byggdes upp på Hedens fotbollsplaner. Den designades av landskapsarkitekt Ulf Nordfjell. Han är också ansvarig landskapsarkitekt för de förändringar som görs i Trädgårdsföreningen inför 2008. Till skillnad mot den tidigare utställningen blir förändringarna permanenta i den kommande, vilket också är tanken från kommunens sida, d.v.s att satsa medel som ger bestående värden och förändringar.
Vad innebär det då för Trädgårdsföreningen? Det borde också ha stått återskapas i rubriken, om vi talar om delar av trädgårdsföreningens park. Ulf Nordfjell och förvaltningen har tillsammans med länsstyrelsen valt att återskapa, i den mån det är möjligt, delar av parken som den såg ut vid sekelskiftet 1800/1900. Detta gäller främst den del som är belägen väster om det f.d. ”Fjärilshuset”, nu butik och utställningslokal, och Direktörsvillan, ända bort till ingången vid Södra vägen. Det innebär att växtmaterialet, med tanke på perenner, träd och buskar, kommer att utökas. Bl.a. återskapas en planterad yta bakom Palmhuset. Nya woodlandytor görs även i andra delar av parken, längs kanalen och längs staketet mot Nya Allén.
|
Med hjälp av gamla kartor har utgrävningar gjorts i syfte att hitta sekelskiftets grusgångar. För den som är intresserad av Trädgårdsföreningens framväxt och dess förändring från att den startades 1842 finns en skrift som Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän tog fram 1992 i anslutning till att parken byggnadsminnesförklarades, ”Trädgårdsföreningen i Göteborg – en kulturhistorisk dokumentation”. Ett nytt dokument har tagits fram inför de förändringar som görs idag. Förändringarna kommer inte att kunna spegla sekelskiftet fullt ut, restaurang Trädgårn i sin nuvarande form är ju ny till exempel. Det är ju inte heller intressant, och en omöjlighet, att helt återskapa något som varit.
|
| … och vad innebär det för Göteborgs rosarium? Ja, det är ju den springande punkten, i vart fall i nuvarande sammanhang. Rosariet kommer i stora delar att vara oförändrat. Detta gäller främst den del av rosariet som innehåller de moderna rosorna, ovalen mellan Stenpartiet och Lagerhuset. Den största förändringen sker bland de gammaldags rosorna. Här berörs rosariet av de återskapade grusgångarna som bl.a. går över bourbonkvarteren. För den del av rosariet som kommer att innehålla de gammaldags rosorna skapas en helt ny yta, Rosparken, omfattande kinamattan och gallicakvarteren. |
Ny plats för helena-hybrider bakom Lagerhuset |
Göte Haglunds samling av gammaldags rosor kommer att vara intakt och behåller sin systematiska
indelning i grupper. Trots detta, är det nog den del av rosariet som det kommer att hända mest i. Bl.a. kommer ytor av sammansatta
perenner att komplettera rosorna, en av två av rosariets nya (och också första) pergolor kommer att placeras här, och flera rumsligheter kommer att skapas. Arbetet har fått göras i omgångar
och i dagarna återupptas arbetet inför höstens planteringar av bl.a. perenner och rosor. Man har haft problem med dräneringen i denna del av parken ända sedan rosariet skapades och mycket arbete läggs nu ned på anläggning och underarbete. Detta gäller även andra ytor i parken. Också i befintliga rabatter förbättras bevattnings-möjligheter
och strukturer. Tobias Nordlund, trädgårdsingenjör, höll ett intressant föredrag om anläggningsarbetet på Trädgårdsföreningen och Wij trädgårdar i Ockelbo m.m. för lokalgruppen
i mars 2006.
|
| Lokalgruppen är sedan tidigare (2005), på initiativ av trädgårdsmästarna, bl.a. Britt-Inger Rehn och enskilda personer i lokalgruppen, delaktig i skötseln av artrosorna, och fr o m i år av pimpinellerna framför Direktörsvillan. Ulf Nordfjell och förvaltningen, företrädd av Tore Hjelte, har varit öppna för att ytterligare förändra vissa delar av rosariet redan inför utställningen 2008. Det innebär att artrosor i sektionen Pimpinellifoliae kommer att flyttas till ytan framför Direktörsvillan. Där finns sedan tidigare pimpinellhybriderna. Detta görs för att samla ihop artrosorna i nämnda sektion, och deras hybrider. Sortimentet kommer att utökas. Några av de ”nya” artrosorna planterades redan 2005. Flera just ur sektionen Pimpinellifoliae, bl.a. Rosa ecae, smörblomsros, en skir och rikblommande ros, och Rosa x cantabrigiensis, också den en gulblommande ros, men som har ljusare och större blommor, kraftigare växtsätt och blir högre än Rosa ecae. Den har dekorativa grenar med röda borst och taggar. Båda växer bra på rosariet. Omflyttningen gör att den båge med artrosor som finns bakom den nya pergolan kommer att renodlas till att innehålla artrosor ur sektionen
Cinnamomeae, som kommer att kompletteras
med ett antal nya arter och arthybrider. |
Rosor ur sektionerna Carolinae och Caninae |
Den första katalogen över de rosor som fanns i rosariet 1987, eller hellre, som Göte Haglund önskade skulle finnas i rosariet, innehåller en hel del arter som aldrig kom att planteras där (not 2). Det känns därför extra roligt att man i samband med omändringen nu kan utöka och komplettera materialet. Rabatten har dessutom breddats, vilket ger dessa rosor mer plats och en möjlighet att växa utifrån sina egna förutsättningar. |
Lokalgruppens arbete innebär främst förslag på nämnda omflyttningar och kompletteringar, samt praktiskt arbete med beskärning och ogräsrensning i dessa delar av rosariet. Också ny personal ser positivt på det samarbetet. Vi skulle bara önska att än fler personer i lokalgruppen deltar i och ser fördelarna av detta arbete, se information under i vårt program under Göteborg. Jag har ovan nämnt att det skapas två nya pergolor i rosariet, vilket faktiskt inte har funnits tidigare. Klätterrosor har funnits och finns, men med de nya formerna skapas nya rum, men också nya förutsättningar för att se dessa rosor och hur de verkligen kan växa i en så gynnsam zon som Göteborgs rosarium är beläget i.
|
|
En del material har återanvänts, bl.a. de klätterrosor som sedan tidigare växt på den plats där den nya ”enkelpergolan” placerats. Förutsatt att de bedöms uppnå den slutliga höjd som krävs för de nya stöden, t.ex. ’American Pillar’ Polstjärnan’ och ’Dorothy Perkins’.Rosor som togs bort i samband med att ytan vid Direktörsvillan gjordes om har också använts, starkväxande ’Brenda Colvin’ och ’Blush Rambler’. En del nya rosor har tillkommit som Rosa filipes, pergolaros, ´Paul’s Himalayan Musk’ och den fina enkla wichuranahybriden ’Hiawatha’. |
Rosa filipes, pergolaros |
Grunden för det material som idag finns i Göteborgs rosarium donerades av Göte Haglund i början av 1980-talet. En hel del helt unikt material har försvunnit under åren sedan rosariet invigdes 1987. De ytor som använts till rosplanteringar har växlat under åren. Mellan åren 1992 och 2000 har flera ytor som tidigare använts för rosor lagts igen, alternativt använts till annat. På den gamla kartan kan vi se att rabatter bl.a. har funnits just bakom Palmhuset, framför och bakom f.d. Fjärilshuset. Också den så kallade Kinamattan har minskats ned mer och mer när det gäller antalet rosor. Mycket har ersatts och kompletterats, men en hel del av materialet är förlorat. Det senare gäller främst de unika terosor som Göte Haglund samlade under sitt liv. Och visst, man kan fundera över om det är värt det, skall vi bara ha rosor som tål det svenska klimatet? Men varför skall man då ha kamelior m.m. i Palmhuset?
Vad skapar man med den anläggning man nu håller på att arbeta fram? En ännu intressantare park, en möjlighet för Göteborgs rosarium att finnas kvar och utvecklas (om vi bara ser till rosorna) och en skötselkrävande anläggning, om än mycket av det arbete som görs innehåller moment som just underlättar skötseln. Men flera delar skapas också som kräver än mer skötsel,
bl.a. de stora pergolorna. Att lyfta parken till den nivå den kommer att ha 2008 innebär onekligen ett ansvar för att fortsätta att bibehålla den. Först då blir det intressant i det långa perspektivet. |
1 ”Trädgårdsföreningen i Göteborg – en kulturhistorisk dokumentation införbyggnadsminnesförklaring”, Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän 1992, s. 43
2 Enligt Sven Hellmark innehöll den första katalogen en hel del rosor som vid utgivningen av katalogen inte fanns i rosariet men som Göte Haglund önskade få dit. En hel del skaffade han dock genom de resor han gjorde till rosarier i USA och Europa.
|
|
